mariasjogren

Nu är vi inne i augusti, och jag hoppas på en ny och fräsch start. Sommaren har emetionellt varit väldigt jobbig. Även om jag har haft många fina stunder och mycket skratt. Jag har slitits mellan rätt och fel. Jag har gjort fel men nu är det de rätta som gäller.

Visst gör det ont när knoppar brister. Även för mig, och även om det var det enda rätta jag kunde göra i denna situation. Jag är verkligen jätteledsen över att allt blev som det blev. Jag förstår allt nu och kan se det hela med klara och vidöppna ögon. Jag har hållt fast vid en dröm om framtiden så som jag ville att det skulle vara men inte sett verkligheten. Verkligheten är bitter, den är hård och jag valde att blunda för den.

Nu har jag vaknat ur min dvala! Men måste bara få läka mitt sår. Det kan låta som att livet verkar hopplöst för mig men jag tror att livet ger mig mycket att hoppas på. Jag känner att jag börjar få tillbaka tilliten på mig själv. Jag vet vart jag står och nu ska jag bara landa i detta och komma på vart jag är på väg.

Jag tror jag tror på sommaren jag tror jag tror på sol igen. När jag hör den låten och textraden så tänker jag mycket på min far. Det var någongång när jag var ca 6-7 år som han lärde mig den låten. Det minnet har hängt kvar och på någotvis förstår jag varför.